Min uteplats och jag

Länge sen senaste inlägget nu. Trots att jag inte har några småbarn så drar jag på mig förkylningar stup i kvarten ändå. Helt värdelöst immunförsvar. Förhoppningsvis blir det bättre framåt sommaren är jag inte åker lika mycket kollektivt, där människor hostar(!) och nyser(!) rakt ut i luften eller rakt ner i sina händer. Händer som de sen tar i handtag och stolar. Smart. Utan att bli för aggressiv men vad är det för FEL på folk? Förstår de inte hur sjukdomar sprids eller är de bara lata? Nä, jag tror på att börja cykla till jobbet istället.

Vad har hänt hos mig annars? Våren kom, med buller och bång, så syster yster och jag passade på att dra en sväng till IKEA och shoppa loss på uteplatsmöbler och uteplatsbelysning och dekoration för mig och mina betonggrå fingrar (med andra ord plastväxter…). Vi spenderade nästan en halv dag med att vandra omkring därinne och vi hann med både lunch, fika och varmkorv efter entrén. Väl spenderande timmar och förhoppningsvis väl spenderade kronor. Väl hemma tog ihopmonterandet några dagar men nu har jag en fungerande uteplats som jag och några vänner ska inviga i helgen.

Jag har beställt en Weber-klotgrill efter lite googlande, uppenbarligen ska den vara bäst över tid och med livstids garanti och helt enkelt magiskt bra… Så jag som den ”bäst-i-test”-junkien som jag är bestämde mig rätt fort och självklart blev det en sån. Sen har jag också hittat och passat på att beställa ett myggnät som en paviljong. Sjukt smart av mig, så vi håller alla getingar och andra flygfän borta och jag slipper en kväll på akuten.

Det är för övrigt sjukt spännande att bo såhär tätt med andra människor med nästan likadana uteplatser. För även om våra boenden är stöpta i samma form så blir liksom uteplatsen en markör och ett uttryck för personligheter och liv vi ändå har. Min uteplats skriker 20+plussare utan barn och utan intresse för att sköta växtlighet med min helt plattlagda uteplats, IKEA-möbler och plastblommor. Grannens ja, hennes berättar att hon är ensam pensionär med vansinnigt mycket tid och ett stort intresse för blommor med alla vältrimmade buskar. Andra grannen är en uppenbar småbarnsfamilj med en halvfärdig uteplats, några barncyklar och en stor murad grill och övervuxna rabatter… Så många människor, så olika liv men på samma kvadratmeter. Jag tror vi hade varit en intressant dokumentärserie. Kanske rätt och slätt ”Grannliv” eller ”Grannsämja”. Ha!